Fortsättning......"Min lilla Mamma"!
Då jag tidigare idag skrev inlägget om min mamma och hennes lilla tur till Pensionat Villa Louise var allt frid och fröjd.
10:30 ringde jag hem till henne och allt stod inte riktigt rätt till, hon hade ont i sitt ben och allt var skit som hon uttryckte sig, tack och lov är dessa dagar få, mestadels är hon mkt social och aktiv (för ålder och denna sjukdom).
Det endade upp med att hon slängde på telefonluren i ett mkt upprivet tillstånd.
Jag ringde hemvården ville ha reda på om något speciellt hade hänt då dom varit där på morgonen...hör och häpna dom hade glömt henne och hade just uppdagat detta................va konstigt att hon hade ont !!!!!! Hon måste ju ha sina värktabletter även på morgonen.....synd och skam förstår att det är sommar-vikarier osv.men dom har vårdtagare att sköta så detta får bara inte ske.....dom var just på väg dit då jag lägligt oxå skulle dit....
Väl där var ju mamma inte hemma, hittade henne förvisso inte så långt hemifrån, hon hade gått till den lokala service butiken.
Hej säger hon glatt, vad gör Ni här (hade ju som bekant hjälp av min yngsta dotter)?
Upp till hennes lägenhet och fika.......sen började operation övertalning.........15:35 hade vi lämnat mamma på "Pensionatet" hon var incheckad på rum:6 ett stort fräscht rum vilket hon till stor glädje verkade tycka om......
Nu hade jag chansen, vill ju så gärna försöka fixa iordning hennes lägenhet........nikotinväggar, golv som ej blivit dammsugade på säkert ett år!!!! Toaletten ska vi inte tala om.....det första jag gjorde var att spruta Clorin överallt......ej så hälsosamt men nödvändigt, efter en kvart gick jag in igen och spolade av en hel del därefter var det råskrubbning som gällde........luktade koncentrerat badhus!!
Min svägerska började på köket, tack snälla!
Min syster kom oxå dit och skrubbade på alla dörrar och karmar....
Tvättmaskinen går varm.......10 maskiner blir det säkert......
Nu till det icke så oväntade.......
Personalen från Pensionatet ringer då klockan är 18:30 och sa:- Vi vill inte oroa er för din mamma hon verkar ha kommit ok in här....MEN!!!!!! hon har troligtvis låst in sin plånbok och gömt nyckeln.........så min fråga till dig är om du vet var hon brukar gömma saker?????? Mitt svar var att senast hon var av med plånboken hittade vi den bland Tupperware burkarna.....men sådana finns ju inte hos er så mitt svar egentligen är att den kan finnas var som.......suck!
Nu förstår dom hur vår vardag är.....detta tampas vi med dagligen. Ringde min svägerska och vi skrattade lite åt situationen det måste man faktiskt, hennes reaktion med glimten i rösten var att dom har i alla fall betalt för att leta!!!
Sista kapitlet angående min Alzheimerssjuka mamma är med största sannolikhet ej skrivet......
Go Kväll alla som orkar/vill läsa...
kram Nellina med dotter....
Heja heja! Vad ni stökar och står i för lilla mamma. Skönt att hon har er (fast hon själv kanske inte förstår och uppskattar det varje stund...).
Ha en fin måndagskväll!
Kram
Visst är det härligt ibland. Det är bra att ni kan skratta, det är viktigt.
Tack! hoppas kan man ju! hoppet är det sista som lämnar en människa!!
Jag blir både ledsen och ler lite. Vilken insats ni gör och vad jag förstår att det är jättejobbigt. Vilken tur att ni fick henne att fara på "semester" i alla fall så ni kan få lite andhämtning. Där vet ni ju att hon får tillsyn i alla fall. Lycka till.
Vilket jobb du har med din mamma. Fantastiskt att du orkar!
Tack för inlägget i min blogg. Vi har verkligen haft en toppenhelg och är så nöjda.
Kram
Tack för boll-länken! Ska genast sätta mig och läsa lite tips :) Det enda jag har gjort är lite bålstabilitetsövningar på gymmet, så det ska bli riktigt spännande att gå på ett helt pass!
Hoppas det går bra med pysslet i mammas lägenhet...
Kram
Ja du det är mycket att ordna med när ens förälder blir äldre och drabbas av sjukdom. Man får ligga i som en rem och ha superkoll hela tiden. Önskar dig allt gott och att din lilla mamma ska få det så bra som möjligt, genom din kärlek och omtanke!
Kram/Bettan
Helt fantastiskt! Det är jobbigt när ens föräldrar blir gamla och sjuka. Det är mycket jobb och är man några stycken så blir det genast lite lättare och städa och dra "det tunga lasset". Kämpa på!
Förresten, jag har inte hittat det kaffet du pratade om tidigare. Ska åka till en speciell kaffe butik och se ifall jag får större lycka!
Kram/
Carina
